Den som tycker det är osmakligt, eller vad man kan tänkas tycka om det här inlägget LÄS DET INTE!!!
Det var en liten fin ceremoni med barn och barnbarn och några vänninor till farmor.  
Jag kunde hålla mig från att gråta ända tills vi skulel lägga våra blommor på kistan. När det var min tur kunde jag inte säga något och handen darrade när jag la blomman. Sen när vi satt oss kom några tårar. Det brast när jag såg den lilla skylten med farmors namn på som sitter på kistan. Kusinerna Åsa, Tim och Jonas såg jag grät. Syrran grät mängder även Pernilla och Camilla. Men jag vet inte om man förstår lite bättre var dom döende går igenom. När dom ligger för döden och kanske har jätteont eller jobbigt och dom bara vill somna in.

Farmor Elisabeth "Lisa" Pettersson var one of a kind. Finns inte många såna kvinnor idag.
Hon uppfostrade fem barn,  fyra pojkar och en flicka.
Min pappa var två år när hans pappa gick bort. Så det är väl ingen som riktigt känt farfar förutom farmor.
Så hon har i stort sett varit ensam väldigt väldigt länge.
Och hon klarade sig i stort sett själv fram till för ett år sen. Hon ramlade hemma så då flyttade hon först till Bråviksgården.. efter en kort tid flyttade hon till Vickelbygården, där jag jobbade natt för tillfället. Hon var förvirrad men fruktansvärt söt liten dam. Var upp mycket och vandrade på nätterna. Ibland blev det små olyckor, som när hon råkade ha ner ett glas och trampade på splittret. Eller när hon ramlade och bröt höften och fick inte gå på ett par veckor. Vilket i hennes värld var fruktansvärt eftersom hon sällan satt stilla och tog det lugnt. Hon hade alltid något för sig.
Sen flyttade hon till Hallegården och bodde där fram till den 22 Juli i år. 

Så idag var det avskedd av Lisa Pettersson 95 år i Vånga kyrka.